Open Sun Södertälje

A+ R A-


Nutidens solarier
ger ett ljus, som i stor utsträckning påminner om solljuset.
I moderna solarier använder man sig av två olika ljuskällor: solarierör och HPA-lampor.


Solarierören är oftast längre än din kroppslängd. För att få ett kraftigare ljus - speciellt i ansiktet - använder man sig av kortare solarierör mellan de långa solarierören.
Den ström som passerar mellan solarierören ger ett mycket kortvarigt och osynligt UV-C jus i solarierörets gasblandning.
UV-C ljuset stoppas av solarierörets glas. Innuti solarieröret finns det ett pulver som omvandlar UV-C ljuset till ett synligt ljus och UV ljus.
Den strörsta delen av energi finns i det område som ger UV-A ljus. Bara en liten del, ca. 0,7 - 1%, är UV-B ljus.
Det handlar om att påverka balansen mellan UV-A och UV-B genom att välja olika ljuspulverblandningar.


HPA-lamporna fungerar ungefär på samma sätt. De är mycket mindre än solarierören, men har större effekt, de ligger oftast runt 400 Watt.
HPA-lamporna har inget ljuspulver utan de  lyser igenom ett filterglas som filtrerar bort de kortvågiga strålarna ex.UV-C.
Därför skall HPA-lamporna ALLTID användas tillsammans med de skyddsfilter som finnas i solariet.


I ett diagram över ett solarierör och/eller en HPA-lampa ska man kunna se vilka egenskaper t.ex. ett solarierör har och vilken egenskap solljuset har, när det träffar jordens yta. Ett sådant diagram har två axlar - ett vågrät och en lodrät. På den vågräta axeln anges ljusets våglängd som mäts i nanometer (nm). Ljusstyrkan, som mäts i watt per nanometer (W/nm), anges på den lodräta axeln. På kurvorna kan man se att solarier ger mindre effekt än solen på UV-B området och högre på UV-A området.